Alexsliv

Mardrömmar är det konstigaste man kan ha tycker jag, speciellt när de är så verkliga så man fortsätter att gråta när man vaknat.

Inatt fick jag mitt hjärta krossat och jag fattade aldrig varför. Jag ringde till Erica vet jag och grinade som en idiot och hon blev ledsen också och sen vet jag att jag vaknade och grinade och kunde inte sluta grina, jag visste inte då att det var en dröm, jag är osäker än men jag tror i allafall att det är det.

Att drömmar kan göra en så osäker på verkligheten är skrämmande. Man brukar ju veta om det är verklighet eller inte, men när man drömmer så verkligt så är det både svårt och jobbigt.

Varför är det så? När man drömmer ska man inte veta skillnaden på verklighet och påhitt? Vad är det för mening att drömma hemska saker över huve taget?

Jag tänker inte ta reda på sanningen, vill hellre vara lycklig ovetande om det skulle visa sig vara sanning..

Jag har aldrig i mitt liv drömt så mycket konstigt och hemskt som jag gjort under tiden då jag var gravid och nu som jag gjort under hela mitt liv..

Nej blir att samla sig och försöka göra något nyttigt av denna dag.

BYE BYE!