Äntligen har förkylningen släppt.
Bara lite hosta kvar men det kan
jag leva med. Blir ju inte värre än
vad det varit så ska inte klaga.
Men blir man av med en störning
så kommer en annan, har förstoppning.
Så nu går jag på något slags
laxermedel som smakar fruktansvärt.
Vill inte ta det en enda gång till kan
jag lova även om det skulle funka
så kommer jag inte ta det.

Hört att man lätt kan få förstoppning
när man är gravid så vet ju vad
det beror på och "lillan" mår ju fint
av att veta att mamma håller på att
medicinera sig hela tiden tydligen.
Men mitt älskade barn ska inte få
ta åt sig äran för all skit som kommer
i vägen för mig just nu, det är ju inte
"hennes" fel. Det är bara att jag är
lite klenare just nu i kropp och emun
bara tror jag, och "hon" gillar ju när
jag hostar för då sparkar hon extra
mycket för att försvara mig tror jag.

Nu är det bara 14 veckor och 5 dagar
kvar innan beräknat födelsedatum.
Och bäbisen är ca 32 cm lång nu och
väger ca 900 gram, nästan 1 kg.
Jag har bara gott upp 6 kg på dessa
25 veckor så är glad att det bara är
fostervatten, barn och blod jag gått
upp under graviditeten så det inte är
mat och annat onödigt, men det är ju
några veckor kvar så man ska inte säga
att jag inte kommer gå upp mer
beroende på de andra valen.

Är trött på att man ska ta för givet att
jag inte är mig själv längre bara för
att jag är gravid, det är så irriterande!
Jag vill inte ha händer på min mage,
vill bara att någon ska komma fram
och vara med mig, Alexandra lixom..
Men det kommer ju inte hända så
vem försöker jag övertala?
BYE BYE!!