Jag älskar min nya telefon.
Synd bara att jag inte lärt mig allt om den än.

Jag är trött på människor som just fått reda på att
jag är gravid och ska gratulera och vara så söta
när dom aldrig annars har brytt sig och sen beklagar
dom sig över att dom inte fått veta något tidigare när
dom får veta när jag är beräknad att födas. Hallå,
jag har inte gått ut och skreke: JAG ÄR GRAVID direkt.
Jag ska klargöra för er att visst det är väl kul att ni får
reda på det och vill gratulera, men vi alla vet att det bara
är en tidsfråga innan man börjar prata bakom ryggen på mig.
Tex om vad jag förstör mitt liv med att skaffa barn tidigt,
att jag är för ung och inte kommer klara av pressen,
att jag borde vara gift, att jag måste vara säker på att inte
bli lämnad osv osv osv..
Jag är säker på att JAG klarar av detta och jag skulle ju inte
bo kvar hos Jocke om jag inte var säker på att han skulle
klara av att ta detta, och vi planerade att skaffa barn tillsammans.
Jag försöker så gott jag kan med att hålla humöret uppe,
men när man blir kallad för en hora för att man är gravid,
då stupar humöret kan jag lova!

Jag uppskattar alla vänner som stöttar mig och är med mig
fullt ut, men jag kan lova att jag känner mig utanför när ni
inte vill komma och hälsa på, eller vill ha med mig på någon fest.
Jag avgör ju själv om jag blir med eller inte, men fråga kan man ju
alltid göra, det finns några få som gör det och jag är tacksam för
det. Men det är så många som sagt att dom kommer stå vid min
sida och stötta mig, men vart tog ni vägen nu när jag nästan
gott 6 månader av tiden? Ni försvinner allt mer ju tiden går..

Jag försöker hela tiden göra det bästa men jag måste
ta mig och mitt barn i första hand, och jag kan säga
att jag känner mig ensamast i världen många gånger,
även om vänner hör av sig osv så är det inte samma sak
som att visa mig att oavsett vart man träffas så finns ni.
Men jag känner ingen närvaro längre av "vänner" så jag
nöjer mig med min familj som jag vet alltid kommer om
det är något, till och med Jocke kan känna att han skiter i
sitt jobb han har när han kommer hem för att jag är så ensam.
Ensamast i världen som jag sa, den känslan vet jag inte om
jag ska ta som jobbig eller inte längre, är ju rätt van.

Livet är ingen dans på rosor, det är massor med taggar
man ska ta sig förbi först, med eller utan stöd så måste
man kämpa sig förbi de giftiga taggarna, även om man
fastnar så ska man inte ge upp, och det kommer jag inte göra.

Jag har ett barn att tänka på, och jag skiter i vad ni andra säger
om mig, till mig och ber mig göra. Jag tar mitt liv i egna händer
och väljer vilka som får vara delaktiga i det. Jag älskar att få
höra att jag har en fin bäbismage, att jag kommer bli en bra mor,
att mitt barn kommer bli jättesöt osv, men om ni inte verkligen
menar det eller bryr er så rinner det av mig rätt fort.

Jag har börjat med en ful ovana nu när humöret är upp och ner.
Jag ser vad andra gör och ställer frågan om jag gör likadant..
Jag gör det hela tiden och det går inte en dag då min kära
skäller på mig och ber mig sluta med det, men jag gör det inte med
mening, det kan vara om exakt vad som hellst jag ser någon göra,
säga, bete sig eller ens vara som jag jämför mig med. Det är skit
jobbigt, och jag tvivlar på mig själv massor med gånger nu.
Känns som att min självkänsla och självförtroende sviker mig totalt.

Det var inte såhär jag var och det är inte heller såhär jag kommer att
vara tack å lov, men ni får ju stå ut med det precis som jag får göra
denna lilla stund som är kvar, och blir jag skit arg och skäller, ta det
inte för hårt eller gör det inte värre som att haka upp sig, det går
ju över fort för mig, och det är bara en fas man måste ha med sig
genom graviditeten, men det visste ni ju redan allohopp, ni som
berättar hur jag kommer få det, hur det kommer bli, eller hur?
Speciellt du som kallar mig hora för att ha bleve gravid i 19 års ålder.
Jävligt kul prick du!

Nej nu har jag klagat klart för idag, gött att kunna skriva ner det
jag blir arg på och det jag vill att människor ska ta med en nypa salt.
Nu ska jag fortsätta med att städa/tvätta. Goood byyyy!