Alexsliv

- Din dröm, min verklighet -

Allt som kom upp.

Kategori: Allmänt

Att allt kan vara så upp och ner hela tiden.
Igår var en riktigt skitdag och idag är det
en prima dag, det är inget mitt i mellan
lixom, antingen allt eller inget. Blir så knäpp
på att livet är så.

Men idag blev en bra dag fast obehaglig på
ett sätt ändå.. Nu blir det att ta tag i det
mesta här hemma oavsett vad jag får
och inte får göra. För nu börjar tiden bli
knaper kan jag lova.

Idag har jag även fått hjälp att raka mina ben,
jag känner mig som en ny människa. Kan inte
fatta att en sån liten grej kan få en att känna
sig så fräsh och på något sätt lättad. Det gjorde
verkligen min dag kan jag lova. Har inte fått
hjälp med att raka benen sen magen kom ivägen
och just nu så känns det som det var 100 år sen
den kom och besvärade min hygien. Tusen
tack för hjälpen kompis! Betyder massor.

Jocke lagade mat åt mig idag hör och häpna.
Nuggets med pommes blev det och sen stack
han och jobbade så nu sitter jag här och är helt
slut i kroppen efter att sovigt dåligt, gått upp
någon timme tidigare, åkt in till spec mvc och
sen varit hos svärföräldrarna och pratat och
det tar på ens krafter att vara så aktiv.
Och med tanke på hur gårdagen var så skulle
jag behöva vila i 100 år för att ta igen mig
känner jag, men det har jag inte tid med,
måste börja fixa lite som sagt hemma.

Tur att mamma kommer imorgon och hjälper
mig med det så jag inte behöver anstränga
mig för mycket och då ska jag passa på
att fråga om hon vill dammsuga golvet åt
mig medans jag kollar igenom barnkläder
och ser vad vi ska ha och vad vi inte behöver.
Mammor är bra och när mina systrar kommer
med så är det ju bara ett + i att det blir bra
underhållning. Blir förhoppningsvis en bra
morgondag som idag hoppas vi på.

Nej nu ska jag käka en kexchoklad och
se på tv och njuta av livet för det är jag
värd med en sån bra dag.

BYE BYE BYE BYE BYE BYE BYE!! !! !!

Jag väljer mig själv denna gång.

Kategori: Allmänt

Jag måste tänka på mig själv i första hand nu.
Just nu så måste jag vara egoistisk och göra det.
Varför kan ingen förstå att jag måste göra detta?
Det är inget jag vill eller har valt att få göra.
Jag är inte den sortens människa som vill sätta
mig själv främst, jag har aldrig gjort det förr utan
alltid gjort allt för att mina medmänniskor ska ha
det bra. Men nu kan jag inte göra så, om jag vill
bli frisk eller få ett okej slut på min graviditet och
inte skada barnet så måste jag ta mig själv i första
hand. Jag måste helt enkelt skuta andra åt sidan.
Självklart vill jag umgås och träffa människor,
men lyssnar jag inte på min kropp så kommer jag
att stupa. Det är inte konstigt att mitt blodtryck
stiger när jag inte blir förstådd av mina vänner.
Jag känner att jag sviker och väljer bort och jag
mår skitdåligt för det kan jag lova, verkligen.
Men jag har inget val just nu, och det är ju bara
24 dagar till som jag behöver vara sjuk om inte
mindre eller mer. Men jag vill inte bli sämre och
bli inlagd, men ingen som förstår. Bara spotta
på mig och bli sura och visa er besvikelse, det
hjälper så jävla myckert kan jag lova. Visst jag är
inte jättesjuk just nu, men jag kan bli det och det
går fort då. Jag har jättehögt blodtryck och ändå
så äter jag blodtryckssänkande tabletter, men det
hjälper inte så bra men skulle jag sluta med dom
så skulle nog mitt läge vara mer kritiskt och bli
dålig, och jag blir inte bättre om man inte kan
förstå och lyssna på mig. Idag vet jag att jag svikit
en kompis, jag sa att vi skulle ses idag och bara
prata, men jag har varit lite sämre och mått lite
krassligt så prata med spec mvc och då bad dom
mig komma in och kolla mig och då visade det sig
att blodtrycket är högre och att jag skulle åka hem,
äta och vila mig. Jag fick då säga att jag skulle
känna efter när jag ätit. Då kom du dit och satt
bara där, visst jag prata väl inte så mycket heller med
dig just då men det var så mycket saker som blev sagt
vid maten att jag inte tänkte på att jag blev tvungen
att säga något och innan jag ens sagt om vi skulle gå
till mig och snacka eller om jag behövde vila så stack
du som om du läst mina tankar och jag vet att du var
arg på mig med tanke på att du visste att jag skulle
vila. Men jag kan inget göra mer än att lyssna på
doktorerna för mitt och mitt barns bästa, men det
skiter hela jävla allmänheten i verkligen. Jag har ju
som tur är min familj och mina svärföräldrar och
sambo som förstår så nöjer mig med det.

Men nu har jag bestämt mig för att skita i om ni blir
sårade eller om jag "skiter i er" för jag orkar inte
må dåligt över människor som inte förstår att jag
inte blir bättre av deras surhet. Jag nöjer mig med
att vara utan såna människor. Jag bara orkar inte
med det just nu. Och varför ska jag orka? Jag har
gjort mitt bästa med att få dom nöjda genom åren
och kan dom inte unna mig detta så är det inga
riktiga vänner, och jag mår ju bättre av att vara
ensam än med er som sårar såhär nu.

Att ta åt sig tycker jag att man bara ska göra om
man känner sig träffad för det handlar ju inte om
alla som hör av sig, men det vet man ju bäst själv.

Nu ska jag invänta 4 stjärnors middag och
halv 8 hos mig. Efter det blir det vila tills kl
9 då blir det kanal 5 i två timmar.

BYE BYE ! ! ! !

Pms eller vad?

Kategori: Allmänt

Okej, jag är pmskänslig idag kan jag lova.
Jag har sovit konstigt och vaknade trött.
Inte så bra kanske, men jag fattar inte vad
det kan bero på riktigt. Jag har varit trött
hela dagen och det har tage emot att jag
packat ner barnkläder till bb och stoppat
in ren tvätt i garderoberna. Jag har varit
slö och smågrinig hela tiden och självklart
så har min mamma och sambo fått ut av
det. Jag bad Jocke vara inne hos mig idag
istället för att greja ute med tanke på att
vädret varit kasst och jag har varit på det
humöret jag har. Och när han säger att han
ska det och bara ska fixa en sak innan han
kommer in så blev jag glad, det är ju trots
allt vår 16:månaders dag idag och jag tycker
det är lite speciellt att det blir fler och fler
månader vi tillbringar tillsammans, så jag
tyckte verkligen det skulle bli mys, jag köpte
godis och skulle klippa honom och vi skulle
bara ha det gött tillsammans, men så ringer
hans telefon och en kompis till han vill att
han följer med och hämtar en bil i Filipstad.
Snäll som han är så kan han inte säga nej
och frågar mig inte ens om jag vill ha han
hemma eller om det är okej för mig att han
åker med, och hade jag bett han stannat
hemma så skulle han bli grinig för det så
jag kände att jag inte hade något val än att
gilla läget. Men jag tycker ändå att han kunde
tänka lite som mig när vi har 16:månader.
Han vet ju vad det betyder för mig. Men jag
vet ju att han inte kan säga nej. Och han
har det inte lätt för om han bestämmer sig för
att ta en tidig kväll så är det ju andra som
förstör kvällen för oss. För det är ju inte bara
mig det drabbar, det är ju han med. Och jag
vet att de som ringer vet att han inte kan säga
nej, men det är ingen som tänker på att jag
som är höggravid vill gärna se och umgås
med min sambo någon kväll/eftermiddag själv.
Så underbart att det finns sånna människor
som bara utnytjar en på ens svagheter.

Aaaah, det är ju snälla människor så sett,
jag gillar dom ju och det är vänner till min
sambo, men jag undrar om dom inte har egna
liv ibland alltså eller andra kompisar som kan
ställa upp. Jag vet att jag är överkänslig.
Även om jag inte har mens för att jag är gravid
så betyder det inte att hormoner och pms
besvären försvinner. Inte för mig kan jag lova.

Jävla skit dagar må jag säga. Fattar inte varför
det ska bli kallt och tråkväder just nu innan mitt
barn ska komma, fyfan. Kunde inte värmen och
solen hålla ut några dagar till helt enkelt?
Jag skyller mitt dåliga humör på vädret helt
enkelt så slipper jag anklaga någon annan för det.

Nej nu ska jag fan lägga mig och sura.
Känner att jag behöver göra det så jag kanske
är lite gladare när Jocke kommer hem förhoppningsvis.
Man kan ju hoppas tycker jag, och nåde den som
ringer och stör mig eller beter sig töntigt på fejjan sms
osv.. För jag känner redan hur mitt blodtryck är högre
och ju högre det går desto sämre blir jag och jag vill
ju försöka undvika sjukhuset igen kan jag lova!

Bryter ju mot dator och tv regeln så det visslar om det.
Men äter ju mina mediciner regelbundet och försöker
ta och koppla av men med tanke på att jag ska ha barn
snart och vill greja lite så kan jag ju inte slappna av helt.
Tog sin tid att kolla igenom alla barnkläder så jag får med
mig det minsta till bb. Ni tänker säkert att det inte kan vara
mycket med tanke på att jag inte vet kön än, men tro mig
det är mycket naturella barnkläder som min mamma har
införskaffat till oss och vårt barn och det är inte lätt att
ta detta ansvar själv heller. Jocke jobbar och tjänar pengar
så vi kan leva och jag tar hand om barndelen för det mesta.
Vi måste ju ha en uppdelning i livet just nu med tanke på att
jag inte kan göra vad som helst. Han sköter ju "hemma fru"
livet med, diskar, dammsuger och hjälper mig bädda rent i
sängen så han är ju med mig och hjälper till hela tiden så sett.

Folk vill träffas och ses men då vet jag att jag måste
åka in till stan för att ses, och det får jag inte för varken
doktorn eller sambo/mamma och då kan jag ju inte
träffa någon, synd bara att ingen kan erbjuda sig att
komma till mig, tycker det är svinigt av mina "vänner"
att de aldrig kan komma till mig eller erbjuda sig.
Visst jag kan inte ses en längre stund eller ha besök.
Men det räcker ju med 1 1/2 timme ändå.

Aaaah, pms pms pms pms pms pms pms pms pms pms!
BYE BYE!

Motgångar.

Kategori: Allmänt

Varför ska man som människa få
så många motgångar?
Jag vet ju att det är bra med
motgångar för det stärker en själv.
Men just när man sitter på botten och
har givit upp allt då är det så svårt att
tänka så och tänka på allt bra som finns
i livet och allt man åstakommit, det är
ju skit svårt att tänka positivt.
Men ändå så överlever man motgångarna.
Man tar sig upp till ytan igen och man
lever vidare i lugn och ro som om
det man sagt inte spelat någon roll,
allt det negativa man fått ur sig när man
suttit på botten är som bortblåst.
Människor säger att man är patetisk när
man sitter på botten, men det roliga är
ju att vi alla sitter där, inte bara jag har
gjort det, vet ju att alla har motgångar.

Men man kan ju tycka att det räcker med
motgångar, det är som att man aldrig kan få
för många av det. Jag tycker det räcker med
en om året om det ska vara på det viset.

Tex om man tänker ur mitt liv, jag vet
jag vet det är mycket gravidsnack osv
från mitt håll, men det är ju en fas i mitt
liv som jag går igenom och jag vill prata om
det hela tiden för det är en stor händelse för
mig i år. Men iaf, jag började ju må illa osv
i början och efter de 3 första månaderna som
för många andra så började jag må bättre.
Jag kräktes bara 2 ggr i början, men när jag
väl slutat må illa så fick jag magsjukan. Inte
direkt en höjdare om man frågar mig.
Efter det så slutade mina "vänner" att höra
av sig, prata och umgås med mig för att jag
gick ut med att jag var gravid, många reagerade
olika och det visste jag ju att det skulle bli så
men inte att de jag älskade skulle lämna mig
bara för att jag blev med barn, jag är ju samma
jag fortfarande fast lite rundare. När magen
började växa i början så mådde jag jätte dåligt
för jag tyckte att jag bara blev fet och att det
inte var en riktig bäbismage och jag kunde inte
klä av mig framför min egna sambo som älskar
mig för den jag är, jag började bråka mycket
med honom för att jag hade ångest över mitt
utseende och mina bröst ska vi inte snacka om.
Dom hade fått stora fula bröstvårtor och började
få olika slags förändringar och det gillade jag inte
heller med tanke på att jag älskat mina små
snygga och styva bröstvårtor innan. Jag grinade
mycket och tillbringade många timmar på toan
gråtandes natt som dag. Jag visste inte vad
som hände med mig och min sambo visste inte
att det var såhär det skulle bli framöver med
hormoner för mig så det blev bara mer och mer
bråk hemma och jag tog på mig all skuld.
Jag fick motgång efter motgång på mig,
studenten, betyg stress stress. Arbetsförmedlingen,
pengakris, arbetslös, påbörjat körkort, förkylning
på förkylning. Det tog aldrig slut, jag trode att efter
studenten skulle jag få ta det lugnt och njuta
men jag hade så fel. Det blev press från alla håll.
Tillslut fixade jag äntligen körkortet och jag trode
att det skulle lugna sig efter det. Humöret blev
bättre och magen blev fin, men jag tyckte inte
att det var något mer som fixat sig. Jag försökte
se positivt på det mesta och såg fram emot att
det närmar sig förlossningen. Men inte då heller
kunde jag känna glädje, jag började få nya hormoner
och reagerade på saker jag inte reagerat på förr.
Det började plåga mig så jag grät för att grina.
Jag trode inte det kunde bli värre, men då åkte
jag på en förkylning som slog ut mig, ingen
feber men allt annat och jag förstod inte hur jag
skulle överleva, jag började få vatten i benen och
jag visste inte hur jag skulle lösa smärtan som
tillkommer. Jag åkte till mamma och skulle följa
med henne på sunnemarten och jag var inte så tipp
på det med tanke på att mina prover börjar se
sämre och sämre ut hos barnmorskan och när en
doktor ringer och frågar hur man mår för att det ser
ut som att ens lever har en infektion, då börjar man
må dåligt. Natten till sunnemarten så spydde jag en
gång och det var ren galla mer eller mindre, och jag
hade fått höra att gallan blir högre om levern är
kass, och med tanke på att jag hade sån hals-
bränna och spydde för det och inte för att jag
mådde illa så blev jag orolig och försökte få
tag i min barnmorska som inte svarade, ringde till
förlossningen som sa att de skulle ringa upp och
då ringer specialistmödravården upp och säger
åt mig att komma in så fort jag kan så dom kan
få kolla mig, jag väntade tills Jocke hade slutat
jobba så han fick hämta mig och vi åkte in.
Det visa sig att jag fått havandeskapsförgiftning.
När jag väl blir utskriven så blir jag sjukskriven
och måste komma till specmödravården i gång
i veckan för att kolla värdena och bäbisen.
Så var bara att skriva av mig från af och det
var en lättnad, men jag hann inte disskutera
varför jag inte fått pengar i september av dom
som jag skulle få om jag var arbetslös i 3 månader.
Så har slösat 1000 kr på att ta mig till stan och prata
med dom i 3 mån helt i onödan kände jag då.

Man kan säga att jag överreagerar, men det är
mina motgångar under graviditeten som jag haft
som rör graviditeten och som gjort det jobbigt för
mig. Men på något sätt så har jag alltid ställt mig
upp, gott vidare och blivigt starkare av det.

Jocke och jag har kommit varandra så nära
under denna period och nu i slutet så bråkar
vi nästan aldrig för han har blivigt förstående
och jag likaså. Bråka hör till ett förhållande,
det gör banden mellan varandra allt starkare.
Och övervinner man det så fixar man allt
tillsammans, och jag kan lova att jag inte
skulle klarat alla dessa motgångar utan honom.

Nej nu måste jag kila, ska fixa något att dricka
till mig och bäbisen innan det blir torrsimm för
den lilla. Snart kommer min mamma och mina
småsystrar på besök också, ska bli kul att se
dom efter alla omständigheter.

OVER AND OUT, BYE BYE!

Havandeskapsförgiftning.

Kategori: Allmänt

Shit nu var det verkligen skitlängesen
jag bloggade, och jag som lovade att
göra det oftare.

Nu ska jag förklara vad det är för fel på
mig och varför jag varit inlagd på sjukhuset.

- Jag har havandeskapsförgiftning. Det betyder
att min kropp känner av barnet nu och vill bli av
med det, som att någon inkräcktar som en bakterie.
Själva barnet skadas inte i sig så sett, det blir inte
fel på kroppens delar, organ eller hjärna men den
kan bli mycket mindre och få dåligt med näring.
Det är mer jag som blir sjuk. Det börjar med
att man har svårt att fokusera med blicken, huvud-
värk och högt blodrtyck, sen så blir det kräkningar av
för hög galla och sen kan det bli kramper.
Får man kramper så snittar dom en direkt för det
är farligt för barnet och mig. Jag hade tur när jag
kom in att jag bara hade kommit till kräkstadiet.
Jag kommer enbart att bli frisk när barnet kommer
ut, men man kan förhimdra att det blir värre
med att jag äter blodtryckssänkande tabletter och
att jag äter tabletter mot halsbränna som minskar
gallan. Men jag måste konstant åka in och kolla
blodtryck och urin med gämna mellanrum så det
inte blir värre och går åt fel håll. Ska in i morgon
och göra ett ultraljud för att kolla så bäbisen inte
är för liten och undernärig. Är den det så blir det
akut snitt så den kan börja lägga på sig i kuvös.
Blir jag sämre i trötthet osv men allt annat är okej
så kan dom överväga med att sätta igång mig i
vecka 37, om en vecka med andra ord. Men annars
så kommer barnet när den känner för det och
direkt den kommer ut så blir jag frisk och då kan
jag fokusera på min familj och bli aktiv igen.

Nu vet ni hur läger är och var, och vad som händer
och vad det innebär så slipper ni tänka och ha
frågor, för det är normalt att man får detta när det
är första barnet och jag hade tur som inte fick det
redan i v 10.

Jag har gjort 25 veckor och 5 dagar och är
väldigt uppspelt på att det snart är dagen D.
Jag och barnmorskerna har kommit fram till
att jag antagligen kommer föda tidigare än
beräknat för att barnet redan ligger med huvudet
långt ner och att det är så mycket sammandragningar
och värkar i underlivet nu. Barnets huvud ligger även
långt ner för att vara 36 veckor. Lyckost mig.

Mina humörsvägningar har bleve lugnare på
något sätt om man frågar mig, men jag ska
inte säga att de är borta, för exploderar gör
jag än mycket med ilska eller tårar.
Men på ett sätt så överaskar de mig inte lika
mycket och ofta och det är roligt tycker jag.

Jocke och jag förbreder oss nu inför barnet
för nu förstår han att barnet kan komma ut
vilken dag som hellst den får lust med.
Just för tillfället så hickar mammas hjärta och
det har hållt på nu i 10 min och jag lovar att
den kommer göra det i minst 10 min till, tycker
synd om det lilla livet. Kan inte vara kul att hicka
så myckert och ofta som mitt barn gör.

Men nu ska jag lägga mig och vila igen får inte
sitta för länge vid dator eller tv för det kan
orsaka blodtrycksstigning.. Men nu är det
förklarat varför jag åker in och ut på sjukan
och varför jag blir kvar osv.

Ska försöka blogga lite mer, tack för mig.
O V E R A N D O U T !