Härliga känsla när man bara kan lägga ner pojken i vagnen,
dra lite på han och så sover han som en stock.
Man behöver inte anstränga sig så jävla mycket inte.
Jag klagar verkligen inte över att jag har fått en så snäll liten pojke,
han klagar inte ofta på något och gör han det så får han som han vill
må jag säga, visst jag orkar kanske inte bära han så mycket längre
för att jag har börjat få ont i ryggen nu.
Antagligen för att jag lyft och burit fel, men det är smällar man få ta om
man inte gör som man ska. Men jag tycker att denna tid som jag har haft
honom har gott undan, han är 4 månader den sista feb och jag förstår
inte vart den tiden försvann. Jag får min "egna tid" varje dag på något sätt.
Idag tex så duschade jag slut på varmvattnet till och med medans Lukke såg
på barnprogram. Och nu sitter jag och bloggar medans han sover och kallas inte
det egen tid då vette fan, man ska ju inte ta ut för mycket av det goda på en
gång lixom, man ska njuta av det lilla i taget. Jag förstår att endel tycker att
jag är konstig som inte lämnar
bort han till hans farmor & farfar en timme om dagen för att vänja honom
av vid att alltid vara med mig nu när han börjar bli stor, men när jag är ifrån
han så tänker jag på han exakt hela tiden och jag kan inte slappna av
utan honom så jag vill hellre vara med han och ta med han överallt
för han är mitt liv. Många undrar om jag inte är sugen på festa och
dricka och när jag tänker börja med det, klart som fan jag är det jag
är ju 19 år, men jag valde ju att skaffa barn och bli mamma med, jag måste
ju ta det på allvar och inte vara mamma när jag känner för det lixom.
Många trodde säkert jag skulle göra det, men jag är inte en dålig mamma,
jag slutade röka direkt jag fick veta att jag var gravid, jag har inte druckit alkohol
på över ett år, jag tycker att jag gör detta bra på mitt sätt,
även om det inte är så endel trott så är det så jag fungerar.
Jag tycker inte det är fel av de mammor som festar och lämnar bort
barnen någon timme eller röker osv så sett, jag har inget emot att de
gör så och svartmålar dom inte för det absolut inte, men jag funkar
inte så som de, jag förstår att man vill leva också när man är en ung
mamma. Jag tycker att man gör det som känns rätt för en och det som
faller en in. Inte bara unga mammor utan alla mammor känner ju ett visst sätt
och har en viss syn och uppfattning på mammarollen, men jag tycker inte att det
sättet jag lever som mamma är fel eller på något sätt dåligt heller, vet inte
varför jag får höra av människor att jag kommer bli en dålig mamma, jag försöker
så gott jag kan för att vara en bra mamma.

Men hur ska en bra mamma vara?
Är det någon som vet det?
Vad räknar man som en bra mamma, vad gör man?