Hjälp vad stressad jag blir innan julafton. Det är inte okej alltså. Jag har ju såklart köpt alla julklappar osv, men det är ju inte bara det som ska fixas. Det ska storstädas i huset även om man inte räknat med besök, man ska ta hand om en liten samtidigt och ställs upp för kompisar att vara sällskap när de ska handla, sen ska man åka och hälsa på släkt och äta mat och det är stress överallt. Trångt med parkering och fullt med folk överallt, man får cellskräck på affärerna lixom. Tur att det bara är jul en gång om året.
Nu ska jag mysa med min favorit kille! God jul på er & gott nytt år.
Sitter utanför biltema och lyssnar på nationalteatern med lilleman så kan lika gärna blogga då.
Ska åka och hälsa på min mamma och familjen i Sunne. Var inte längesen jag var där men det är väl lika bra att passa på när man kan.
Igår var jag och lilleman och tog lite kort. Han sov väl på alla förutom ett. Det var en lång dag för honom och det märks idag. Han är väldigt lättretad och pluttig.
Jag och Jocke hade även ett och ett halvt år igår, mys kan jag lova. Fick en bukett rosor och massa kyssar så kan inte klaga på romansen direkt!
Men nu ska vi åka vidare och jag ska försöka trösta lilleman som är lite ledarn igen.
När man mår såhär finns det inte mycket mer att görs än att prata av sig till någon och det ska jag göra ikväll. Fattar inte att man har bra och dåliga dagar. Kan man inte bara få må gött? Vad är vitsen med att må såhär? Fyfan för detta.
Nej jag får försöka sansa mig och hoppas på att inte någon annan i min närvaro är på dåligt humör för då ryker denna dag..
Det är perfekt med radio på toan, man kommer i bra stämning då tycker jag.
Jag brukade hålla koll på vilken tid kl var när jag gick upp på nätterna under min graviditet med hjälp av den. Dom spelar alltid samma låtar vid samma tid på natten.
Radio är jävligt nödvändigt på toa helt enkelt tycker jag. Och antagligen min sambo när han bar dit den.
Finns det något bättre att duscha till en toppenlåt? Helt underbart må jag säga!
Man ska ju blicka framåt. Det är ju så man får ett avslutat kapitel på det förflutna. Men varför ska man börja gräva i det förflutna för att kunna blicka framåt? Då är det ju inte ett oavslutat kapitel. Människor är så röriga i sina tankegångar tycker jag. Varför inte låta det förflutna vara om det inte är ett bra förflutet, då kan man ju prata och dela med sig av det men det är ju en helt annan sak. Det är ju inget man går vidare ifrån för att man mår dåligt eller blir på dåligt humör av. Det är ju något man alltid vill komma ihåg oh minnas. Det vill man ju alltid dela med dig av.
Man måste ju kunna glömma det smärtsamma och dåliga för att komma fram i livet och kunna bygga upp självförtroendet om man ligger på botten med det.
Skulle jag blicka bakåt och gräva i det gamla skulle jag tappa allt och sjunka i det dåliga och inte må bra en enda dag.
Men man biter ju ihop och går vidare så man kommer upp på benen igen och kan leva och må bra. Det är så vi funkar ju.
Men varför finns det då dom som gräver och gräver? Varför inte avsluta det gamla och blicka på det nya och bättre?
När man är uttråkad så har man lust med exakt allt ju. Jag skulle lätt kunna städa hela huset just nu, men börjar jag plocka och väsnas lite så vaknar ju lilleman och han har just somnat. Det är ta mig fan omöjligt att göra något viktigt nu i början när man blivigt mamma. Enda sättet att få han och sova är ju om han ligger på mitt bröst nu när han är så snorig så att han får luft. Suck, men det blir för hoppningsvis bra igen. Ska träffa doktorn imorgon på BVC så får hoppas han ser någon lösning.
Jag har tänkt på olika saker hela dagen, men direkt jag tänker på att åka någonstans eller gå ut och göra något så påminner det fina vädret mig om att stanna kvar inne i husvärmen med lilleman.
Har kollat igenom varenda kanal på tv:n, äte pepparkakor och druckit julmust och tänt ljus för att få den minsta myskänsla men inte ens det får mig sysselsatt. Jag blir bara trött och börjar tänka på allt jag vill göra men som inte funkar pga vädret eller min sjukling.
Jag är så frusen av mig. Inte så förkyld längre (igen) men jag fryser till och från hela tiden, vill ha nysnö slam hela tiden så tänder ljus på ljus.
Lilleman är snorig än så sitter och hör när han försöker andas när han sover. Det gör jävligt ont i kroppen att höra han kippa efter luft må jag säga. Och idag är han även 6 veckor gammal.
Jag träffar människor som inte sett han och som tycker han är liten osv, men jag tycker han är jättestor nu emot när han föddes och jag känner att han är gammal nu också även om 6 veckor inte är mycket.
Livet är det man gör det till sägs det men det är ju inte så lätt att påverka livet, för då skulle jag göra honom bra och se till så varken han eller jag blev mer sjuka.
Mardrömmar är det konstigaste man kan ha tycker jag, speciellt när de är så verkliga så man fortsätter att gråta när man vaknat.
Inatt fick jag mitt hjärta krossat och jag fattade aldrig varför. Jag ringde till Erica vet jag och grinade som en idiot och hon blev ledsen också och sen vet jag att jag vaknade och grinade och kunde inte sluta grina, jag visste inte då att det var en dröm, jag är osäker än men jag tror i allafall att det är det.
Att drömmar kan göra en så osäker på verkligheten är skrämmande. Man brukar ju veta om det är verklighet eller inte, men när man drömmer så verkligt så är det både svårt och jobbigt.
Varför är det så? När man drömmer ska man inte veta skillnaden på verklighet och påhitt? Vad är det för mening att drömma hemska saker över huve taget?
Jag tänker inte ta reda på sanningen, vill hellre vara lycklig ovetande om det skulle visa sig vara sanning..
Jag har aldrig i mitt liv drömt så mycket konstigt och hemskt som jag gjort under tiden då jag var gravid och nu som jag gjort under hela mitt liv..
Nej blir att samla sig och försöka göra något nyttigt av denna dag.
Det var hur längesen som helst jag blogga och nu har jag laddat ner appen till telefonen så nu ska det väl bli lättare att hålla den uppdaterad.
Jag har inte så mycket tid just nu känner jag, Lukas tar all tid och uppmärksamhet så blir ju lite knapert.
Vi har varit sjuka nu i flera veckor till och från och jag är skit trött på detta. Vill ju hitta på saker med lilleman och köpa julklappar och göra klart allt lixom.
Men får vänta ett tag till tydligen, men jag är jävligt glad att tiden går så gott nu och att jag alltid har sällskap av min son om dagarna nu.
Saknar dock sparkarna i magen men det får jag stå ut med.
Nu ska jag börja göra i ordning lite och fixa Lukas för vi ska åka till Sunne ikväll igen. Jag orkar inte med denna bilresingen dag ut och dag in, men det är bäst såhär. Kommer sakna Joakim men han kommer imorgon och håller oss sällskap. Ska ju vara barnvakt till mina småsystrar.
På söndag är Lukas 6 veckor föresten, som jag sa tidigare så flyger tiden iväg när jag fick den lille!
