Alexsliv

- Din dröm, min verklighet -

Det blir inte bättre..

Kategori: Allmänt

Jag är så trött och sliten nu för
tillfället. Lång gårdag må jag säga.
Shoppat i Karlstad från kl 14:00
till 20:30 och äte för dåligt för att
tänka på den lille. Och det var människor
överallt i hela stan och Bergvik så
ensamheten just nu känns ljuvligt.
Dock så kom en bekant in och började
prata om att jackan jag lånat som är på
tvättning just nu är full i olja, vet att det
inte är att trycka ner mig eller så men
jag tar det skit hårt just nu så nu är jag
inte på världens bästa humör, och det
är ju inte menat så, men hur ska jag
kunna veta att det är olja på den när den
var svart innan tvätten? Jag får väl köpa
något medel eller så och fixa till det.
Blir bara så trött på att det aldrig ska
ta slut med elände för mig. För redan
igår när jag kom hem så fick jag veta
att jag ska göra aktiviteter med folkuniv..
Och då startar det den 25/7 - 2011 till
24/10 - 2011 och ingen tid står om när
jag ska vara där och om jag inte kan
denna tid så måste jag höra av mig till
både arbetsförmedlingen och folkuniv..
Och jag kan inte ens första veckan som
detta startar för att jag ska till mamma
och dettta har varit planerat länge.
Detta fick mig att gråta för att jag var så
slut efter gårdagen och det blev massa
krongel direkt jag kolla och detta med
jackan får mig att känna mig gråtfärdig
direkt på frukosten för mig, jag måste få
smälta en sak i taget. Men ingen kan förstå.

Jag försöker få människor runt omkring
mig att förstå att jag är i en känslig
situation, och att jag inte klarar av vad
som hellst när som hellst längre och jag
försöker förklara och få någon som förstår
men det finns ingen, ingen som ens försöker
förstå, jag känner mig så ensam och utsatt.
Jag vill ju bara få ett friskt barn, men det jag
får är människor som tycker jag är störd,
för bekväm och lat, jag kan inte ens försvara
mig innan det drar igång och som mothugg i
ryggen så kommer alltid: men så var inte någon
i min vän/familjekrets under graviditeten så
det måste vara något fel på dig..... osv...
Jag hinner ju inte säga någog till att försvara mig
med och där står jag och får denna skit i
ansiktet dag ut och dag in, inte konstigt att
jag grinar oftare.. Och så ska jag förklara för
min kära vad det är för fel, men han vill ju inte
ens förstå vad jag känner eller går igenom.
Då blir han arg och frustrerad enbart för att
han inte förstår.. Jag sitter just nu i en skit
situation, och hittar inte ut. Behöver vara
själv i ett dygn men det går inte för nu ska man
ut och börja måla med hela släkten typ för att
få det klart någon gång. Jag är tacksam som fan
för att så många ställer upp och hjälper till,
verkligen men jag orkar inte med människor
vissa dagar, blir att bita ihop och förklara att
man ska låta mig vara idag, för minsta lilla
checkning så kommer jag att böla som ett
litet barn när någon tar saken ur handen.

Men innan jag går ut så ska jag ringa folkuniv..
Och sen maila Af så dom vet vad vi kom fram till.
Vet ju inte ens om jag ska vara där varje dag eller
hur dom planerat så bäst att få detta överstökat!

Over and out!

Avreagerar & humöret i vågor..

Kategori: Allmänt

Jag älskar min nya telefon.
Synd bara att jag inte lärt mig allt om den än.

Jag är trött på människor som just fått reda på att
jag är gravid och ska gratulera och vara så söta
när dom aldrig annars har brytt sig och sen beklagar
dom sig över att dom inte fått veta något tidigare när
dom får veta när jag är beräknad att födas. Hallå,
jag har inte gått ut och skreke: JAG ÄR GRAVID direkt.
Jag ska klargöra för er att visst det är väl kul att ni får
reda på det och vill gratulera, men vi alla vet att det bara
är en tidsfråga innan man börjar prata bakom ryggen på mig.
Tex om vad jag förstör mitt liv med att skaffa barn tidigt,
att jag är för ung och inte kommer klara av pressen,
att jag borde vara gift, att jag måste vara säker på att inte
bli lämnad osv osv osv..
Jag är säker på att JAG klarar av detta och jag skulle ju inte
bo kvar hos Jocke om jag inte var säker på att han skulle
klara av att ta detta, och vi planerade att skaffa barn tillsammans.
Jag försöker så gott jag kan med att hålla humöret uppe,
men när man blir kallad för en hora för att man är gravid,
då stupar humöret kan jag lova!

Jag uppskattar alla vänner som stöttar mig och är med mig
fullt ut, men jag kan lova att jag känner mig utanför när ni
inte vill komma och hälsa på, eller vill ha med mig på någon fest.
Jag avgör ju själv om jag blir med eller inte, men fråga kan man ju
alltid göra, det finns några få som gör det och jag är tacksam för
det. Men det är så många som sagt att dom kommer stå vid min
sida och stötta mig, men vart tog ni vägen nu när jag nästan
gott 6 månader av tiden? Ni försvinner allt mer ju tiden går..

Jag försöker hela tiden göra det bästa men jag måste
ta mig och mitt barn i första hand, och jag kan säga
att jag känner mig ensamast i världen många gånger,
även om vänner hör av sig osv så är det inte samma sak
som att visa mig att oavsett vart man träffas så finns ni.
Men jag känner ingen närvaro längre av "vänner" så jag
nöjer mig med min familj som jag vet alltid kommer om
det är något, till och med Jocke kan känna att han skiter i
sitt jobb han har när han kommer hem för att jag är så ensam.
Ensamast i världen som jag sa, den känslan vet jag inte om
jag ska ta som jobbig eller inte längre, är ju rätt van.

Livet är ingen dans på rosor, det är massor med taggar
man ska ta sig förbi först, med eller utan stöd så måste
man kämpa sig förbi de giftiga taggarna, även om man
fastnar så ska man inte ge upp, och det kommer jag inte göra.

Jag har ett barn att tänka på, och jag skiter i vad ni andra säger
om mig, till mig och ber mig göra. Jag tar mitt liv i egna händer
och väljer vilka som får vara delaktiga i det. Jag älskar att få
höra att jag har en fin bäbismage, att jag kommer bli en bra mor,
att mitt barn kommer bli jättesöt osv, men om ni inte verkligen
menar det eller bryr er så rinner det av mig rätt fort.

Jag har börjat med en ful ovana nu när humöret är upp och ner.
Jag ser vad andra gör och ställer frågan om jag gör likadant..
Jag gör det hela tiden och det går inte en dag då min kära
skäller på mig och ber mig sluta med det, men jag gör det inte med
mening, det kan vara om exakt vad som hellst jag ser någon göra,
säga, bete sig eller ens vara som jag jämför mig med. Det är skit
jobbigt, och jag tvivlar på mig själv massor med gånger nu.
Känns som att min självkänsla och självförtroende sviker mig totalt.

Det var inte såhär jag var och det är inte heller såhär jag kommer att
vara tack å lov, men ni får ju stå ut med det precis som jag får göra
denna lilla stund som är kvar, och blir jag skit arg och skäller, ta det
inte för hårt eller gör det inte värre som att haka upp sig, det går
ju över fort för mig, och det är bara en fas man måste ha med sig
genom graviditeten, men det visste ni ju redan allohopp, ni som
berättar hur jag kommer få det, hur det kommer bli, eller hur?
Speciellt du som kallar mig hora för att ha bleve gravid i 19 års ålder.
Jävligt kul prick du!

Nej nu har jag klagat klart för idag, gött att kunna skriva ner det
jag blir arg på och det jag vill att människor ska ta med en nypa salt.
Nu ska jag fortsätta med att städa/tvätta. Goood byyyy!

Min födelsedag kortfattat + presenter.

Kategori: Allmänt

Min födelsedag var toppen med tanke på
mitt tillstånd och vad jag fick göra utav
min situation, jag är så bekväm just nu
så det blev bara familjen, killen och
farmor hemma hos mamma som gratta mig.

Där fick jag:
* 1 fotoalbum + kort i.
* 1 myggnät till fönster och dörrar. (det enda jag önskade mig)
* shampoo + balsam.
* 2 pennor och ett armband.
* 2 parfymer.
* 1 kaffe mugg + 2 muminglas.

Sen kom Jocke och hämtade hem mig, det
blev inge Göta Kanal för dom som skulle med
berättade att det skulle regna i början av veckan
så han blev lite tjejsjuk då tror jag för jag hade
inget val utan fick finna mig i att han ville ha mig
hem, så var bara att åka med min prins.

Väl hemma så blev det att gå in till svärmor & svärfar
och bli grattad där av dom + Krille & Erica.

Där fick jag:
* En Appelsintårta
* Ett presentkort på Bergvik.

Jag fick massa grattis sms och logginlägg på fb.
Och även ett grattis sms från London av min kära
mormor och morfar som mellanlandat påväg
hem från Amerika. Det är inte ofta man får sms
därifrån när man fyller år, blir grattade av dom
när Lillemor fyller år skulle jag tro om dom inte
kommer hem till mig förståss.

Tack alla för alla grattishälsningar och bäbisen
älskar att jag fyller år kan jag lova, varit liv i luckan
på henne sen igår och "hon" är glad än för att mamma
har världens bästa sambo, familj, släkt och vänner!

Världens bästa Joakim!

Kategori: Allmänt

Jag är lyckligast på jorden som har
Jocke till min pojkvän!
Jag fick min födelsedagspresent av
honom idag och det shockade mig
totalt, jag visste vad det var när jag
såg paket pappret, men allvarligt
talat så trodde jag aldrig att han skulle
köpa en iphone 4 till mig!
JAG ÄLSKAR HONOM!
Jag vet inte vad jag ska säga, ord kan
inte beskriva vad jag känner och jag vill
ge honom hela min värld och lite till.
Känns som allt jag har givit honom bara
är en fis i rymden igämförelse med vad han
gav mig nu. Och idag har vi 13 månader.
Jag är lyckligast i hela världen! Jag lovar
att jag inte ljuger, för då dör jag om jag
gör det, jag måste gifta mig med denna man!

Jocke och jag.

Igårkväll & Smått kommande vecka.

Kategori: Allmänt

Igår var det toppen!
Jocke bjöd mig på restaurang
i Kristinehamn och det var hur
mysigt som hellst. Sen blev det
att åka några varv i pontiacen.
Solen var framme så det var underbart
och drog ett varv ner till skärgården
i Kristinehamn och kollade på fina hus.
Sen tog vi ett varv förbi logdansen i Väse
och fick leka taxi åt Perra och Uffe.
Sen bar det ut till Sandnäs och kolla på
solnedgången och bara mysa med min
underbaraste sambo. Jag trodde inte det
kunde bli så mysigt en hälj som denna.
Mer saker hände men det är min ensak.

Men nu till något helt annat:

Shit vad "hon växer" mitt hjärta.
Nu är hon 27 cm lång och väger
700 gram, mer än ett halvt smörpaket.
Det går frammåt, förra veckan så var
hon ju 7 cm kortare och snäppet
lättare, gud vad roligt detta är.
Inte att vänta, men att se framstegen.

Idag har jag och min sambo 13 månader.
Tiden går fort för oss båda, känns som
det var igår som jag träffade honom och
bestämde mig för att han skulle bli min.
Jag är fortfarande så kär i honom, helt
nykär och det går verkligen inte över.
Förstå  vilken tur jag har som har honom.

Idag åker jag till min älskade mamma och
stannar hos henne hela veckan, om det nu
blir Göta Kanal för Jocke vill säga.
Krille har tydligen ångrat sig lite när det gäller
att åka imorgon för att vädret verkar skita sig,
men då kommer jag hem till min prins om det
är så, men stannar iallafall några nätter.
Dom ska ju gratta mig imorgon hemma för
det är ju min födelsedag då, och så vill Lillemor
och AnnaKarin vara med mig så 3 nätter blir det
antagligen innan jag åker hem i sånt fall.

Jag vill att tiden ska gå fortare än vad den gör nu.
Verkligen, för såhär kan jag inte ha det.
Behöver ju pengarna jag kommer få från af
och det får jag i september tror jag att det börjar
ge mig, köpa säng måste bli snart och jävlar
vad jag ska spendera pengar nu framöver.
Då måste jag få det lilla bidraget jag kan från af.
Men det tar ju sån tid, så snabba på tiden.

Nej nu ska jag åka till mamma så jag kan inte sitta
här, men jag kommer att uppdatera när jag är där
också så att någon har nått att göra medans jag
för första gången kommer ha fullt upp med andra
ord, simmskola med mina systrar på morgonen,
lekar och ståhej, paket och främmat, planeringa
för framtiden och försöka hinna med sömn. Hej hej.

Skit natt & Bättre morgon.

Kategori: Allmänt

Jag har sovit uruselt inatt. Först så
var vi i Sunne och grattade min pappa
som fyllde år och åt tårta och umgicks
med mina syskon, sen när vi skulle åka
hem så mådde jag skit illa och trodde jag
skulle dö så försökte få det att gå över.
Innan jag kom hem så mådde jag bra.
Så jag bäddade ner mig i sängen och
inväntade min sambo. Han kom efter någon
timme och la sig och då somnade han nästan
direkt, efter att han pratat med vårt barn och
kännt "henne" sparka så tyckte jag att det inte
var mer än rätt att låta han sova, varit en lång
dag för honom. Men jag var så pigg så jag såg på
tv tills kl var ungefär vid halv 2, då skulle jag försöka
sova men då hörde jag en cross/moped som åkte
utanför, så kollade ut och såg att han vände på vår
gård, och innan jag hann ut och skälla så
var han borta. Jag gick och la mig, men direkr
jag gjorde det så hörde jag den utanför igen,
men denna gång så vände den inte på vår gård.
Men sen höll han på och åka fram och tillbaka
och gasade extra mycket utanför vårt hus och
höll mig vaken till halv 5! Jävlar vad arg jag är.
Och Jocke vaknade vid 9 och ville äta chips så
när han väl gick ut vid 10 så kunde jag somna
om, och då sov jag till kl 1. Men jag behöver
sova mer det känner jag i hela kroppen, så
jag ska försöka hitta crossen/moppen och skälla
ut människan efter noter för så beter man sig inte
i ett villaområde mitt i natten!

Jocke min pojkvän och underbara sambo även
pappa till barnet sa till mig i morse att han ville
att jag skulle föda vårt barn i dag, han är trött
på att vänta så jag fick veta att det inte bara
är jag som är det, det kändes bra att höra.
Han ska även bjuda mig på middag ikväll.
Gratta mig i förskott med tanke på att jag
fyller år när han ska åka Göta Kanal med brollan
och hans kompisar. Så underbart gulltigt av honom.
Men jag hoppas att han planerar detta så det inte
blir att jag ska välja vart vi ska äta sen som vanligt.
Han vill ju alltid att jag ska vara nöjd, men jag vill
bli överaskad med ju. Och han är bra på sånt när
han väl försöker. Så hoppas på något bra.
Men oavsett så kommer det bli bra när han fixar
åt mig, är så glad att han iallafall vill gratta mig
ïnnan han åker.

Nu ska jag försöka vila lite och finna lugnet.
Barnet är skit uppe i varv så måste få ner
"henne" till lugnet med och det är inte så lätt.
Hej hopp gummisnopp.

Avreagera & sambo kärlek.

Kategori: Allmänt

Jag kanske är en dålig vän,
men jag har så mycket mer i
mitt liv att tänka på nu, och jag
börjar prioritera mina behov
före andras just nu, inte för att
jag är sån, utan för att jag måste
tänka på mitt barn. Jag måste
känna mig bekväm för att kunna
fokusera på andra. Och jag får
ju inte direkt stöd av endel.
Jobbigt är detta, men jag har
inte så mycket att välja på.

Jag vet att många menar väl.
Men jag vet hur jag ska bete
mig när det handlar om mitt
barn och "hennes" hälsa, jag
uppskattar alla idéer eller
förslag, men så länge ingen
smutskastar mig för mina val
så är det okej, men när man
börjar säga till mig vad som
är rätt och fel så blir jag arg.
Skaffa egna barn om ni vill
läxa upp någon. På mig rinner
det av som vatten, det rör mig
inte i ryggen att ni blir sura.
Men jag börjar tröttna på erat
tjat. Jag är inte mer än människa
heller och det är tydligen många
som glömmer bort det nu.

Nu när jag har avreagerat mig lite
så talar vi om något mycket roligare.

Min "dotter" sprattlar som aldrig förr
vilket är underbart och jag mår bra.
Vi får sällskar idag och sen blir det nog
att gratta svärfar som har namnsdag
idag, det är ju Folke. Sen får vi se
vad Jocke erbjuder för något roligt.

Jag har fortfarande ett humör som
en berg och dalbana, men det går
inte att göra något åt det, och jag
drömmer skit märkligt nu igen.
Gjorde det bara de första 3 månaderna.
Men nu har det börjat komma tillbaka,
det är som att jag ser in i framtiden och
vet vad som kommer hända, fast det
är bara otrevligheter och skumma saker.
Skit tufft vissa dagar när jag tror att det
är sant eller verkligt och de dagar som
jag har lätt att grina för inget ungefär.

Det är många gånger Jocke vaknat av att
jag gråter för att jag drömt något om att
han ska lämna mig just nu osv, och det gör
ont för han att veta om att jag kan drömma
så med tanke på att jag inte tvivlart förr på
han, men efter att han övertalat mig om att
det inte finns en annan platts för han än hos
mig så brukar det gå bättre, men han är van
just nu tror jag, och det känns bra att han är
med mig igenom detta. Inte många som är det.

När jag förklarar för Jocke att det är 3 månader
kvar ungefär så håller han på att gå i taket av
stress, han tycker tiden har gott skit fort, men
jag däremot tycker det går skit sakta. Konstigt
det kan vara dedär med uppfattningar. Men
jag vet att när bäbisen kommer så är han redo.
Han är den som jag visste var rätt för barn med
mig och jag vet att han kommer fixa det galant.

Nej nu ska jag inte sitta och pladdra, jag får
ju snart främmat och måste fixa lite så dom
inte vänder i dörren. Men ha det gött, bye bye.

Barnprat i v 22 + 5.

Kategori: Allmänt

Min "flicka" är nu ca 22 cm lång,
600 gram tung, huvudets diameter
är mellan 50 - 60 mm och lårbenet
är ca 4 cm. Blir större och större.

Man bara önskar att man kunde få
ut "henne" nu så man slipper denna
väntan, och så slipper hon bli större
och bli svårare att få ut, är ju inte
ett stort fan av smärta direkt.
Och jag är jätte nervös för födseln.

Det är 3 månader och ungefär 3 veckor
kvar tills "hon" ska komma ut. Men
ju mer jag går desto närmare kommer
jag förlossningen, och det är skrämmande.
Inte att tiden går "fort" som min sambo säger.
Utan att jag ska få ut "henne" mellan mina
ben! Jag kan inte förklara skräcken, men
jag kommer såklart att göra det, vill göra
allt för "henne" så att hon kommer ut till
mamma. Och självklart pappa med.
Men han har inte insett att det är på riktigt än
tror jag, han kommer nog inte förstå förens
"hon" är ute och allt är klart.

Jag är säker på att ni vill se bäbis mage.
Så ni ska få det, men det är inte så att
jag kommer lägga upp varje månad efter
detta, för jag vill inte visa magen på
internet direkt, känns obehagligt, men
ni ska få se hur min mage ser ut.

22 veckor och 4 dagar är magen där.
Men nu ska jag fixa lite hemma och
inte sitta vid datorn en sådan dag
som denna, så nu säger jag hej då.

Bäbisen är 22 veckor och 4 dagar på denna bild och därför så är magen såhär stor.

Måndagen som gick.

Kategori: Allmänt

Varit hos doktorn idag.
Var inge fel på mig som
jag trodde, det är det ju
aldrig, men ont får jag.
Men en lättnad att barnet
inte skadas och att jag
kan må bra för det mesta
så smärtorna inte tar dö på
mig. Tur i oturen lixom.

Skulle ha kört från Karlstad
idag när brollan slutade, men
jag var klar hos doktorn kl 12:00
och han skulle inte sluta förens
kl 17:00. Jag åkte in till stan och
kollade lite i affärer, men ju mer
kl blev desto tröttare blev jag.
Så jag skrev till han att vi kör en
annan dag för jag behövde komma
hem till mitt och maten. Visst gjorde
jag några bra köp men det skulle
inte kunna hålla mig kvar några
timmar till, men blir ju fler tillfällen.

Jag håller på att göra en filt till "tjejen".
Jag har ju inte så mycket tid egentligen,
men jag måste fylla ut de dagar jag inte
har ett skit att göra, och sitta vid datorn
är det värsta jag vet en hel dag eller
när det är fint väder så kan jag sitta ute
och göra filten med, en anledning till att
vara ute med, det kommer nog bli bra.

Jag är så less på af så det finns inga
ord alltså, jag kollar jobb hela tiden
men det finns ju inga som inte kräver
en viss utbildning osv, då är det ju
ingen idée att jag söker ens, men det
ska jag tydligen göra enligt af för att
jag kan ha tur, men hur kan man ha tur
om man inte ens gått den utbildningen?
Aja, jag blir så trött på detta. Nu ska jag
försöka käka lite jordgubbar, inte för
mycket som annars, så nu säger jag:
Hej då..

Power meet & annat snack.

Kategori: Allmänt

Power meet va suveränt igår.
Det hände massa saker och
jag må säga att jag hade skit
kul även om jag var nykter.
Det hände ju även lite tråkigheter
men det hör ju fyllan till antar jag.
Och jag vart skit trött i slutet och
blev kanske lite smågrinig, men
man kan ju inte begära vad som hellst
av en gravid tjej, och hemma var vi
vid 02:10 så det var ju inte så mycket
att klaga på direkt. Brände mig i solen
igår med, men det kan jag leva med.

Idag däremot så är jag helt förstörd
tror jag. Vi åkte ju kl 08:00 på
möran och kom hem 02:10 så kan
ju vara därför jag är skör idag.
Lite ont i huvet och stel i kroppen,
tandvärk och almänt seg bara.
Men min prins mår skit bra och är
jättego mot mig så jag älskar han
extra mycket denna dag må jag säga.

Pizza blir det hemma hos mamma senare
idag, hon är på sjukhuset med min minsta
syster, stackare. Och Jocke ska bara hämta
en skrotbil i skattkärr så åker vi sen tror jag.
Jag tycker denna söndag blir bra.

Min egna lilla bäbis mår jättebra, pigg
och sparkar igen, tack gode gud att
"hon" visar mig att allt är okej. Fy
fan vad jag länkar tills november!

Jocke och jag på powermeet 2010. - Han är min ögonsten och mitt liv - Massa kärlek till honom -v-
Min prins och jag förra året på
Power meet. Jag älskar han,
det finns inga ord mer som
kan beskriva vad jag känner
för honom, han är mitt liv och
jag kommer alltid gå vid hans
sida. Jag kan inte ge upp han
för då ger jag upp mitt egna liv!

Nej nu ska jag nog försöka röra mig
lite och hämta något att tugga på,
annars så får jag nog kramp i magen!
Hej hej..

Tänk hur det kan vara.

Kategori: Allmänt

Fick åka till förlossningen kl 19:00.
Jag har inte kännt min bäbis rört sig eller
sparka något, inte hört att "hon" bubblat
eller något alls på 2 dagar så varit skit orolig.
Jocke har försökt lugna ner mig och sagt att allt
är som det ska vara, "hon kanske bara är lite tröttare
eller något har han försökt med. Men idag ringde tydligen
min mamma rådgivningen och blev kopplad till
förlossningen i Karlstad och berättade hur det var och
att hon var minst lika orolig som jag och då ringde
dom upp mig och bad mig komma in så vi fick kika lite.
Så jag åkte dit och var beredd på det värsta, men då
när jag fick se "henne" och att hjärtat slog (som jag inte
såg från början) så brast allt för mig, jag blev så lättad
så jag började störtböla precis som jag gjort tidigare idag
för att jag varit så orolig. Det var en sån lättnad, och nu
fick jag ju se att mammas "tjej" mår skit bra. Hon hade bara
vänt sig om och då uppfattade jag inte sparkarna, "hon"
sprattlade som en fisk på torra land! Jag kan inte beskriva
min glädje av att se "henne".

Varför jag skriver "henne" är för att vi inte ville veta kön.
Och i början var jag nästan säker på att det var en kille,
men Jocke och hans föräldrar är övertygade om att det
är en tjej jag bär på. Och när Jocke  och jag var på ultraljud
när jag hade gott 18 veckor och 5 dagar så sa vi att vi inte ville
veta kön, men doktorn sa att det är svårt att lova att vi inte ser
själva när hon skulle mäta lårbenet, och när hon gjorde det så
såg vi inte direkt en snopp så jag blev mer övertygad då.
Även om den kan gömma sig och vara liten osv så känner jag på
mig nu att det är en tjej och då skriver jag om "henne" fast inom
dessa tecken. Så har jag inte sagt säkert att det är en tjej lixom.

Men nu är jag en lugn mamma igen och hoppas på att min bäbis inte
ska bråka och luras mer! Nu har jag gott 21 veckor och 6 dagar,
så när jag åker till Powermeet imorgon så har 22 veckor av graviditeten
gott, och jag hoppas att de återstående 18 veckorna går så mycket
fortare än vad det första 18 gjorde. Jag har lärt mig att lyssna på
min pojkvän nu när jag är orolig, det hjälper nog för han har haft rätt
alla gånger tidigare jag varit orolig. Men en orolig första barns mamma
kan tydligen inte lyssna på sin göbbe, men jag får börja med det nu.

På måndag ska jag träffa barnsköterskornas doktor på Kronoparken.
Får se om han har något gott råd till min ryggsmärta/rövskinkesmärta.

Nej nu ska jag försöka njuta av det sista på dagen, för sova ska jag göra
snart, kl 08:00 bär det av mot Västerås imorgon så sova tidigt blir, adjö!

Lite av dagens roligheter.

Kategori: Allmänt

Idag står städa på listan.
Jag hatar och städa, ser inte det
roande i det hela. Och speciellt
inte när ingen märker skilland
när jag gör något. Så detta kommer
nog ta hela dagen att hanskas med.

Har fortfarande tandvärk så inte
det roligaste att städa med kan jag lova.
Och smärtorna som kommer och går i
rygg/röv är inte okej heller än.
Men får bita ihop.

Vilket underbart väder det var inatt.
Jag älskar åska och blixtar, men jag
råkade väcka Jocke så han var inte
lika glad som jag direkt. Men det
var mysigt att somna till, det behövdes
måste jag säga.

Imorgon bär det av till Power meet.
Jag ser fram emot det verkligen!
Ska bli skönt att komma ut lite,
sitter ju mest hemma om dagarna
och letar jobb, inte så rolig vardag.
Och städa ska jag göra idag med..
Ah, blev redan trött innan jag ens
har börjat, bra jobbat!

Nej nu får jag sätta fart, annars blir ju
inget gjort, ska borsta tänderna först.
Skjutit på det pga tandvärken.
Vad allt blev jobbigt nu, jaja.
Nu får jag kila. Bye

Berg & dalbanan själv.

Kategori: Allmänt

Oj oj, tandvärk så det visslar om det.
Ont i rygg och rumpa, inte en aning varför.
Tränar ju inte för orken försvann för ungefär 3 månader sen.
Jag är orolig för mitt barn i magen hur det mår och om allt
är som det ska, men jag får ju inte direkt något svar.
Humöret är sim i en berg och dalbana.
Jag känner 1000 olika känslor samtidigt.
Hur kan detta vara möjligt?
Finns inte en enda perfekt dag längre för mig.
Jag har stöd från familj och sambo.
Det är ju det bästa stödet någonsin att ens partner
älskar en så mycket som min gör oavsett mitt humör och
mina brister, och speciellt nu när ens förhållande verkligen sätts
på prov för vad som komma skall.
Men ändå känner jag mig så ensam och övergiven.

Jag känner att jag klagar idag, så det är väl en sån dag.

Jag har iallafall något att se fram emot idag när Jocke kommer hem.
- Han skrev till mig förut att han köpt en överaskning till mig.
Jag blev såklart skit nyfiken och började fråga han om jag kommer gilla
den, om han gjort den och en ledtrån som kan hjälpa mig.
Svaret var: Jag hoppas du gillar den, du kan se på den och jag kommer
inte säga något mer.
Är så nyfiken och nervös på samma gång, hoppas hoppas det är 1 000 000 kr!
Haha, något drömmande är jag må jag säga, och humöret går i glatt till putt
på 2 sekunder som ni märker.

Att vara gravid är underbart. Jag hoppas bara att denna tid som är kvar
går fort som en grisblink eller nått, för jag vill ha mitt barn i mina armar
och pussa på det. Men som sagt, det är ett tag kvar.
En graviditet handlar ju om 40 veckor, jag har gott 21 veckor och 5 dagar.
Tiden är inte på min sida, jag ser mina vänner gå med barnvagnar och
mysa med sina barn, och här står jag, inte så stor än, hormonkaos och
mår bra till och från, orättvist!

Nej nu ska jag sluta klaga, hörde att det blir ett hopkok av maten idag hos
mina svärföräldrar innan dom drar på hundläger, så blir en suprise där med
till middag, och det kan ju inte vara bättre, två överaskningar på samma dag!