Alexsliv

Oj oj, tandvärk så det visslar om det.
Ont i rygg och rumpa, inte en aning varför.
Tränar ju inte för orken försvann för ungefär 3 månader sen.
Jag är orolig för mitt barn i magen hur det mår och om allt
är som det ska, men jag får ju inte direkt något svar.
Humöret är sim i en berg och dalbana.
Jag känner 1000 olika känslor samtidigt.
Hur kan detta vara möjligt?
Finns inte en enda perfekt dag längre för mig.
Jag har stöd från familj och sambo.
Det är ju det bästa stödet någonsin att ens partner
älskar en så mycket som min gör oavsett mitt humör och
mina brister, och speciellt nu när ens förhållande verkligen sätts
på prov för vad som komma skall.
Men ändå känner jag mig så ensam och övergiven.

Jag känner att jag klagar idag, så det är väl en sån dag.

Jag har iallafall något att se fram emot idag när Jocke kommer hem.
- Han skrev till mig förut att han köpt en överaskning till mig.
Jag blev såklart skit nyfiken och började fråga han om jag kommer gilla
den, om han gjort den och en ledtrån som kan hjälpa mig.
Svaret var: Jag hoppas du gillar den, du kan se på den och jag kommer
inte säga något mer.
Är så nyfiken och nervös på samma gång, hoppas hoppas det är 1 000 000 kr!
Haha, något drömmande är jag må jag säga, och humöret går i glatt till putt
på 2 sekunder som ni märker.

Att vara gravid är underbart. Jag hoppas bara att denna tid som är kvar
går fort som en grisblink eller nått, för jag vill ha mitt barn i mina armar
och pussa på det. Men som sagt, det är ett tag kvar.
En graviditet handlar ju om 40 veckor, jag har gott 21 veckor och 5 dagar.
Tiden är inte på min sida, jag ser mina vänner gå med barnvagnar och
mysa med sina barn, och här står jag, inte så stor än, hormonkaos och
mår bra till och från, orättvist!

Nej nu ska jag sluta klaga, hörde att det blir ett hopkok av maten idag hos
mina svärföräldrar innan dom drar på hundläger, så blir en suprise där med
till middag, och det kan ju inte vara bättre, två överaskningar på samma dag!